Hej!
Känner igen mig så mycket i den känslan av att det är lönlöst och hopplöst. När jag började plugga inför provet förstod jag inte alls hur folk kunde snitta 1.6-1.7 och hur man helt plötsligt "insåg vad som krävs" och att man lär sig de mönster som finns i provet. Särskilt inte inom matten. Men jag tror det är viktigt att påminna sig själv om att högskoleprovet är utformat så att det ska vara svårt. Det ska inte vara lätt att få de höga poängen, men bara för att man inte ace:ar HP första, andra eller ens femte gången betyder det inte att man inte kommer göra det, eller att man inte "har hjärnan för det". Det har man, ibland tar det bara längre tid.
Det känns hoppöst, men det är inte hopplöst! Dock krävs det mycket disciplin, målmedvetenhet, planering och en fungerande studieteknik. Det låter som att du har så många tankar och känslor som kanske egentligen står för din, väldigt tydliga, längtan och ambition efter att bli sjuksköterska. Har du försökt bryta ner i olika bitar? T.ex.
- Vad behöver du öva på för att höja ditt resultat? Vad har du lättast/svårast för?
- Vilka omständigheter har du? Hur mycket tid kan du lägga på HP-studier?
- När hoppas du på att komma in? Kan du planera ditt plugg utefter det målet och de förutsättningar du har nu?
Låter också som du har mycket press på att det måste hända
nu, vilket jag personligen känner ger mig så sjukt starka mentala spärrar. Den stressen blockerar liksom mig. Hur upplever du den biten? Jag tror att kunskapen fäster sig mycket mer än man tror, men just den här pressen och stressen tar överhanden ibland. Även den mentala biten är viktig att jobba med under den här processen, för den är fan slitlig ibland haha
Du kan nå ditt mål och dina drömmar. Vägen dit kanske inte kommer vara spikrak och inte heller rolig alla gånger, men alltid värt det i slutändan.
Hejar på dig!